Standard Erythema Dose (SED) och Minimal Erythema Dose (MED)

Standard Erythema Dose (SED) och Minimal Erythema Dose (MED) mäter inte samma sak. SED är en standardiserad fysikalisk enhet för erytemeffektiv UV-strålning: 1 SED motsvarar 100 J/m² erytemviktad exponering, och den gäller oavsett vem som bestrålas. MED är däremot inte alls en fast enhet utan ett individuellt biologiskt tröskelvärde – den minsta dos som gör att en viss persons hud blir synligt röd. Den ena storheten beskriver strålningen, den andra beskriver en människas reaktion på den. Endast tillsammans visar de om en given UV-exponering är kritisk för en given person.

Att hålla isär de två begreppen är inte akademisk hårklyveri; det är resultatet av ett standardiseringsbeslut. Under många år användes "MED" inkonsekvent i litteraturen – ibland som en fysikalisk enhet, ibland som ett individuellt uppmätt värde, beroende på studien och författaren. För att undanröja denna oklarhet rekommenderade International Commission on Illumination (CIE) 1997 att MED enbart skulle förbehållas den individuella biologiska responsen, och införde Standard Erythema Dose som en separat, standardiserad fysikalisk enhet (CIE, Standard Erythema Dose – a Review). Sedan dess kan de två begreppen separeras tydligt och relateras till varandra på ett meningsfullt sätt.

Skillnaden är viktig varhelst UV-doser jämförs eller relateras till människor: inom dermatologisk diagnostik och inom medicinsk fototerapi, vid testning av solskyddsmedel, i solarieutrustning, i UV-index som publiceras av väderinstitut, samt vid fotobiologisk bedömning av arbetsplatser.

SED är en måttenhet för erytemalt effektiv – det vill säga hudrödjande – UV-strålning. CIE introducerade den 1997 och den är standardiserad i ISO/CIE 17166 (ISO/CIE 17166:2019). Den beskriver strålningen och ingenting annat.

• Definition: 1 SED motsvarar en erytemalt effektiv strålningsexponering på 100 J/m², vilket motsvarar 10 mJ/cm². Viktningen tillämpas med det standardiserade erytemhandlingsspektrumet s_er(λ), som beskriver hur effektiv varje våglängd är för att orsaka hudrödnad – kortvågig UV-B-strålning räknas flera storleksordningar tyngre än UV-A.
• Oberoende av hudtyp: SED säger ingenting om hur en specifik person reagerar. Den kvantifierar den infallande, biologiskt viktade strålningsmängden – varken mer eller mindre.
• Syfte: Den gör olika UV-källor jämförbara – solljus, solarieutrustning, terapienheter och testriggar – oavsett vilket instrument eller vilken mätmetod som används (Cancer Council Australia, Sunburn).

Mättekniskt innebär detta att ett instrument endast ger tillförlitliga SED-värden om dess spektrala känslighet följer erytemhandlingsspektrumet, eller om källans spektrum mäts och sedan viktas numeriskt med s_er(λ). Om sensorns känslighet avviker från handlingsspektrumet uppstår ett systematiskt fel – se spektral missanpassning för UV-sensorer. De underliggande storheterna, irradians och strålningsexponering, samlas under radiometriska storheter.

MED är ingen fast storhet utan ett mått på hur känslig en enskild individ är för UV-strålning.

• Definition: MED är den minsta UV-dos som ger en precis märkbar, skarpt avgränsad rodnad på huden hos en viss person. Den avläses normalt 16 till 24 timmar efter exponeringen, eftersom erytemet utvecklas med fördröjning (PMC/NIH, Minimal Erythema Dose Testing).
• Fastställs genom fototestning: Små intilliggande hudområden bestrålas med en stegrad serie av ökande UV-doser. Den lägsta dos som ger en precis igenkännbar rodnad med tydliga gränser dagen efter räknas som 1 MED för den personen.
• Beroende av hudtyp: MED varierar avsevärt med Fitzpatrick-hudtypen (I till VI), och dessutom med ålder, tidigare solbränna, medicinering och genetisk disposition. Den avgörande faktorn är melanin, som absorberar UV-strålning innan den når de känsliga cellagren.

Eftersom MED är individuell kan den inte ersätta en exponeringsmätning: hur mycket erytemeffektiv strålning en arbetsplats avger kan endast mätas, medan effekten av denna exponering på en viss person beror på dennes MED. Hur de två sammanförs i den dagliga praktiken beskrivs i UV-erytem på arbetsplatsen.

De två storheterna utesluter inte varandra, de kompletterar varandra: en individuell MED kan uttryckas i SED. Det gör den jämförbar oberoende av vilket instrument som använts – och en uppmätt exponering angiven i SED kan ställas direkt mot personens tröskel.

Värdena nedan är approximationer hämtade från litteraturen. Spridningen inom en och samma hudtyp är betydande; för ett tillförlitligt uttalande om en enskild individ krävs fortfarande fototestning.

Räkneexempel: En person med hudtyp II har en MED på ungefär 250 J/m², det motsvarar 2,5 SED. Om en UV-källa avger 5 SED har den personen fått dubbelt så mycket som sin individuella erytemtröskel och visar en klart synlig rödfärgning. En person med hudtyp VI och en MED på omkring 10 SED skulle fortfarande ligga under sin tröskel vid exakt samma exponering. Fysiskt identisk strålning ger därför helt olika biologiska resultat – vilket är just anledningen till att den radiometriska storheten och responströskeln måste anges separat.

• Bestämning av solskyddsfaktor (SPF): MED för oskyddad hud och MED för samma hud med applicerat solskyddsmedel bestäms båda; förhållandet mellan de två ger solskyddsfaktorn (CLINUVEL, Fotoprotektion och betydelsen av MED-testning). Själva testmetoden fastställs i ISO 24444.
• Fastställande av dos vid fototerapi: Vid psoriasis, atopisk dermatit eller vitiligo används den individuella MED som utgångspunkt för startdosen, som sedan ökas stegvis under behandlingens gång. De inblandade teknikerna och storheterna bakom dem beskrivs under medicin och fototerapi.
• Diagnostisering av fotodermatoser: Fototestning med MED-bestämning hjälper till att identifiera och klassificera ljuskänsliga tillstånd – till exempel polymorft ljusutslag eller läkemedelsinducerad fotosensibilisering.
• UV-index och offentlig kommunikation: UV-indexet definieras som den erytemviktade irradiansen i W/m² multiplicerad med 40 m²/W. Vid ett UV-index på 8 är den erytemviktade irradiansen därför 0,2 W/m², och 1 SED uppnås efter cirka 500 sekunder – drygt åtta minuter. En person med hudtyp II skulle nå sin erytemtröskel efter cirka 21 minuter.
• Solarie- och bestrålningsutrustning: Erytemviktad effekt anges i SED så att utrustning från olika tillverkare kan jämföras och exponeringstider begränsas på ett spårbart sätt.
• Arbetsmiljö: Gränsvärden för exponering av inkoherent optisk strålning bygger inte på SED utan på den effektiva strålningsexponeringen H_eff och en egen viktningsfunktion S(λ); dagsgränsvärdet på 30 J/m² går historiskt tillbaka till den minimala erytemdosen för känsliga hudtyper. De föreskrifter som fastställer detta sammanfattas under riktlinjer, normer och standarder inom UV.

Mäter SED samma sak som MED?
Nej. SED är en fast fysisk enhet för erytemeffektiv strålning (1 SED = 100 J/m²); MED är den individuella dos vid vilken en viss persons hud blir röd. SED mäter orsaken, MED beskriver känsligheten för effekten.

Hur omvandlar man MED till SED?
Dividera MED-värdet i J/m² med 100 J/m². En MED på 250 J/m² motsvarar därmed 2,5 SED. Detta förutsätter att MED-värdet är erytemviktat och inte en oviktad strålningsexponering.

Är 1 SED skadligt?
1 SED ligger under erytemtröskeln för alla hudtyper – de lägsta typiska MED-värdena börjar vid cirka 2 SED, så synlig rödfärgning är inte att förvänta vid 1 SED. Ur ett arbetsmiljö- och strålningshygieniskt perspektiv är det dock inget frikort: doserna under en enskild dag summeras, och gränsvärdena för exponering på arbetsplatsen är betydligt lägre.

Hur kan erytemeffektiv exponering mätas?
Med en radiometer vars sensor är filtrerad enligt erytemets aktionsspektrum, eller med en spektroradiometer som mäter spektrumet och därefter faltar det med s_er(λ). Den andra vägen är den mer robusta eftersom den förblir oberoende av källans spektrum; val av UV-sensorer ger vägledning vid val av instrument.

• CIE: Standard Erythema Dose, a Review – resonemanget bakom att skilja SED från MED, cie.co.at.
• ISO/CIE 17166:2019, Erythema reference action spectrum and standard erythema dose – den normativa definitionen av aktionsspektrumet och enheten, iso.org.
• Cancer Council Australia: Sunburn – Standard Erythema Dose och Minimal Erythema Dose i sitt sammanhang, cancer.org.au.
• PMC/NIH: Minimal Erythema Dose (MED) Testing – metod och avläsningstid för fototestning, pmc.ncbi.nlm.nih.gov.
• CLINUVEL: Photoprotection and the significance of Minimal Erythema Dose (MED) Testing – MED:s roll vid fastställande av solskyddsfaktorn, clinuvel.com.

Om en UV-källa verkligen når den erytemeffektiva dos du utgår från blir bara tydligt när den mäts. Vi mäter spektrum, irradians och dos för din källa och rådger om rätt instrument – från RMD Pro-radiometern, som finns med en erytemviktad sensor, via den platta UVpad-spektroradiometern till SR900-laboratoriespektroradiometern för spektral utvärdering. Metrologisk spårbarhet för mätvärdena tillhandahålls av vårt ackrediterade kalibreringslaboratorium. Skicka oss din fråga.