UV-sensorfinder: Välj rätt UV-sensor och UV-mätare

Datastatus för produktdata: 2026-09-11. Källor: produktsidor och datablad från Opsytec Dr. Gröbel, tillämpningsområden från avsnittet Marknader & Tillämpningar, spektraldatabas. Procentandelen i ringen är en matchning med din förfrågan, inte en uppmätt storhet; 100 % tilldelas medvetet aldrig.

Utöver det spektrala området är det avgörande valet mätområdet: väljer du det för brett förloras upplösningen i det nedre området; för smalt och sensorn mättas.

Finderen tilldelar en mätuppgift till de produkter vars spektralområde, mätområde, konstruktion och gränssnitt passar den. Grunden är 20 produkter från avsnitten UV-sensorer, UV-mätare och spektrometrar med deras publicerade tekniska data, 303 konkreta tillämpningar från 29 branscher, 45 uppmätta lampspektrum från spektraldatabasen och produktomnämnandena på de 22 tillämpningsområdessidorna. Först utesluter de valda kriterierna produkter, sedan bedöms de återstående utifrån deras matchning med fritexten. Resultatet är tre kort med nyckelvärden, systempartner, skäl och begränsningar samt en lista över alla matchande och alla uteslutna produkter med respektive skäl.

Irradians E i W/m² eller mW/cm² är den effekt som anländer per area på mätplanet; det är mätstorheten för alla sensorer och radiometrar i finderen. Strålningsexponering (dos) H i J/cm² eller mJ/cm² är tidsintegralen av irradians och avgör härdning och kimreduktion; den levereras av instrument med dosfunktion (RMD Pro, RMD Touch, curelog, tinyTracker, UVpad) eller av sensorer via sitt instrument. Spektral irradians E(λ) i W/(m²·nm) mäts endast av spektroradiometrar (UVpad, UVpad E, SR900); toppvåglängd, halvbredd och eventuellt aktionsspektrum följer därav. Belysningsstyrka i lx registreras av LUX-sensorer med V(λ)-viktning. För säkerhetsbedömningar mäts aktiniskt viktade storheter enligt DIN EN 62471:2009-03 och DIN EN 14255-1:2005 med viktade sensorer på RMD.

Finder följer klassificeringen enligt CIE S 017: UVC 100–280 nm, UVB 280–315 nm, UVA 315–400 nm. Opsytecs sensorer täcker dessa intervall som UVC (200–280 nm), UVB (280–315 nm), UVA (315–400 nm); dessutom finns UVA+ (330–455 nm) för UV-LED upp till 405 nm, UVBB (230–400 nm) som UV-bredband, VISB (400–480 nm) för blå LED och LUX (380–780 nm, V(λ)). Vakuum-UV under 200 nm absorberas av luft och kräver ett eget system: tinyTracker 172 nm för xenon-excimerlampor. Andra standarder anger gränserna på olika sätt, t.ex. ISO 20473:2007 med UVA 315–380 nm eller DIN EN ISO 24444:2022-07 med UVA 320–400 nm för testning av solskyddsmedel; en översikt ges under Vad är UV-strålning?. En angiven våglängd, t.ex. "254 nm" eller "365 nm", tilldelas bandet och jämförs med varje sensors intervall; sensorer avsedda för denna nominella våglängd får extra poäng.

Lamptypen avgör vilken mätteknik som är tillförlitlig. Lågtryckskvicksilver- och amalgamlampor emitterar praktiskt taget endast vid 253,7 nm: smalbandiga UVC-sensorer (radiometersensorer, UVC-SE, PLC-familjen) eller en online-sensor vid reaktorn. Medeltryckslampor (även järn- eller galliumdopade) emitterar ett linje- och kontinuumspektrum från UVC till det synliga: spektroradiometrar (UVpad, SR900) eller källspecifikt kalibrerade flerkanalsinstrument (curelog PRO, RMD med UVBB-sensor). UV-LED vid 365, 385, 395 eller 405 nm har smala emissionsband vars topp förskjuts med temperatur och ström: UVA+-sensorer (330–455 nm) eller spektroradiometrar; UVC-LED (255–280 nm) och UVB-LED (280–295 nm) kalibreras mot sin toppvåglängd. Excimerlampor: KrCl vid 222 nm med en specifik sensor plus spektroradiometer för att kontrollera sidoemissioner, Xe₂ vid 172 nm med tinyTracker 172 nm. Xenonlampor och solsimulatorer kräver en spektroradiometer plus en viktad kontrollradiometer. Motsvarande spektra kan jämföras i spektraldatabasen. I sökverktyget väljs lampan från en lista med 13 typer, för LED med deras toppvåglängd i nm; sökverktyget härleder spektralt område och önskad mätteknik utifrån detta.

Handhållna mätare (RMD Pro, RM-12) med utbytbara sensorer (radiometersensorer, UV-härdningssensorer XT, UV-sonder, DVGW-referensradiometer) är avsedda för kontrollmätningar, godkännandetester och säkerhetskontroller på växlande platser. Inbyggnadsenheter: processsensorer (PLC-sensorer, PLC.D, PLC.net, inline-sensorer FLT, UVC-SE, UVx-SE) sitter permanent i maskinen och levererar en kontinuerlig signal till styrsystemet; de detekterar lampåldring och nedsmutsning under drift. Detta inkluderar panelmätaren RM-32, som visar signalen från en PLC-sensor i styrskåpet och kopplar två larmreläer. Bänk- och laboratorieinstrument: RMD Touch är det nätdrivna laboratorieradiometern med två sensoringångar för mätstationen, spektroradiometern SR900 laboratorieinstrumentet för spektrala mätningar från 200 till 900 nm. Löpande enheter (curelog, curelog Base, tinyTracker, tinyTracker 172 nm, UVpad) passerar genom transportörsystem istället för arbetsstycket och registrerar toppvärde, dos och tidsprofil – med höjder från 10 till 14,4 mm även i trånga springor.

För styrsystem levererar PLC-sensorerna 4–20 mA, 0–10 V eller 0–2 V; strömslingan är okänslig för ledningsresistans och störningar och ansluts direkt till en analog ingång. RS-485 och RS-232 överför, med PLC.D, kalibreringsstatus, serienummer och temperatur utöver mätvärdet som ett ASCII-telegram med CRC-16; upp till åtta sensorer delar en linje. Ethernet med PoE, Modbus TCP och HTTP/JSON erbjuds av PLC.net för nätverk och fjärrövervakning, med CSV-export via den inbyggda webbservern. USB är gränssnittet för handinstrument och dosimetrar till datorn (RMD Pro, curelog, tinyTracker, UVpad, SR900). Den panelmonterade RM-32 lägger till larmreläer med tröskelvärde för system utan PLC. I sökverktyget väljs gränssnittet under "Fler kriterier"; sensorer som tillhandahåller signalen via ett instrument finns kvar i listan med en anmärkning.

Applikationsområdena i avsnittet Marknader & applikationer anger, för varje område, de mätstorheter och den mätutrustning som används där; finderfunktionen använder denna koppling som bedömningsgrund och länkar till matchande sidor. Tabellen visar områdena med den mätutrustning som är lagrad i finderfunktionen.

Sökverktyget arbetar i två steg. I det första utesluter filtren produkter: formfaktor, mätprincip (vid "arbetsmiljösäkerhet" återstår endast instrument med erytemviktad sensor eller spektroradiometrar), dos, datalogging och – om inställt – irradians, gränssnitt, temperatur och vattenkontakt. Sensorer utan egen dosfunktion behålls med anmärkningen "via instrumentet". I det andra steget får de återstående produkterna poäng: upp till 25 för en matchande primär tillämpning, 20 för det täckta spektralområdet eller våglängden (med bonus för den nominella våglängden), 10 för den mätteknik som föredras för lamptypen, 10 för standardreferens, 8 för omnämnandet på tillämpningssidan och upp till 60 från tekniska regler, till exempel "snabb tidsprofil på transportbanan" för curelog eller "standardenlig referensmätning av dricksvatten" för DVGW-referensradiometern. Procentandelen relaterar de uppnådda poängen till det maximalt möjliga för den specifika förfrågan; den ligger mellan 35 och 99 %. Om ingen standardprodukt uppfyller alla kriterier föreslår sökverktyget en anpassad sensor och visar vilket kriterium som utesluter flest produkter.

Bredbandsradiometrar viktar strålningen med ett filterpaket framför en fotodiod och ger ett enda värde enligt en fast känslighetsfunktion; de är snabba, robusta och, med dynamikomfång upp till 10⁷:1, även lämpliga för strövstrålning, men bara så exakta som spektrumet hos den uppmätta källan matchar det hos kalibreringskällan. Denna spektrala missanpassning enligt CIE 220:2016 är anledningen till att sökverktyget föredrar UVA+-sensorer och källspecifik kalibrering för LED-applikationer; bakgrund under Spektral missanpassning hos UV-sensorer. Spektroradiometrar delar upp strålningen i våglängder vid ett gitter; de är fria från missanpassning men har svårt i UVC-området med strövljus (10⁻³ till 10⁻⁵ för array-instrument) och begränsat dynamikomfång. Erytemviktade sensorer (Ery(λ), 200–400 nm) viktar strålningen med aktionsfunktionen för hudrödhet; RMD Pro och RMD Touch använder dessa för att mäta hudeffektiv irradians och dos för bedömningar av arbetsmiljösäkerhet enligt DIN EN 14255-1:2005 och för UV-indexavläsningar; spektroradiometrar beräknar samma viktning från det uppmätta spektrumet. I sökverktyget väljer mätprincipen "arbetsmiljösäkerhet (erytemviktad)" exakt dessa instrument. Kosinuskorrigeringen av diffusorn avgör hur strålning från sneda vinklar viktas (figur f2), och metrologisk spårbarhet till PTB:s irradiansstandarder i kalibreringslaboratoriet enligt DIN EN ISO/IEC 17025:2018 gör mätvärden från olika instrument jämförbara. I detalj: Så fungerar UV-sensorer.

Spektralområden: CIE S 017:2020 (ILV), DIN 5031-7:1984 (upphävd, fortfarande vitt spridd), ISO 21348:2007, ISO 20473:2007. Radiometrar och kalibrering: CIE 220:2016 (karakterisering och kalibrering av UV-radiometrar), CIE 250:2022 (spektroradiometri), DIN EN ISO/IEC 17025:2018 (ackrediterat kalibreringslaboratorium). Dricksvatten: DIN 19294-1:2020-08 och DIN 19294-3:2020-08 (lågtryck), DIN 19294-2:2026-04 och DIN 19294-4:2026-04 (mellantryck), DVGW W 294-1:2023-12, ÖNORM M 5873-1:2020-01. Säkerhet: DIN EN 62471:2009-03, IEC 62471-6:2022, DIN EN 14255-1:2005, ISO 15858:2016. Produktdata: datablad och produktsidor från Opsytec Dr. Gröbel (status 2026-09-11), spektra från spektraldatabasen. Kalibreringar utförs av Opsytecs kalibreringslaboratorium.

De tekniska frågorna bakom sökverktyget besvaras på avsnitts- och kunskapssidorna: Vilken UV-sensor passar för 254 nm? · Hur mäter man UV-dosen från en LED? · Bredbandsradiometer eller spektroradiometer? · 4–20 mA, 0–10 V eller RS-485 för UV-sensorer? · Vilken irradians behöver UV-lim? · Hur mäter man UVC i ett vattendesinfektionssystem?.

Dr.-Ing. Mark Paravia är verkställande direktör för Opsytec Dr. Gröbel GmbH i Ettlingen och leder det ackrediterade kalibreringslaboratoriet. Efter sin forskning om pulsade xenon-excimerurladdningar vid Institute of Lighting Technology på KIT ligger hans nuvarande fokus på mätteknik för optisk strålning. Han är vice ordförande i DIN Standards Committee FNL 7 "Optical Radiation" och medlem i DVGW:s projektgrupp för UV-desinfektion.

Frågan om vilken UV-sensor som är den rätta handlar om fyra uppgifter: spektralområde, mätområde, gränssnitt och monteringsposition. Sökverktyget ovan frågar efter exakt dessa och föreslår de matchande modellerna.

Den som försöker välja en UV-sensor utan att känna till mätuppgiften väljer oftast för brett: en sensor som täcker UVC till synligt ljus rapporterar förändringar som inte betyder något för processen.